söndag 11 mars 2012

You left me,
you said it was better that way, for both of us.
I thought you do not.
You told me to forget you.
I thought you do not.
You said it would be like if you never existed.
I thought you do not.
You said this would be the last time I saw you.
I thought you do not.
I did not believe you.
I did not want to believe it was true.
But that was it.
You disappeared so fast away from me.
I waited.
But you never came back to me.
It felt like you took my heart,
because I could not find it.
Yet there were still with me,
acting, hollow and empty.
September Night came with its darkness.
At night I cried for you.
But you never came back to me.
Darkness fell over me, and I thought that this was the end.
I saw you in front of me.
I heard you say it:
"It will be like I never existed"
I fell even deeper into the darkness;
I could not get up again.
I saw only darkness.
I could just feel the wonders of the heart.
I could just hear you say:
"It will be like I never existed"

I had lost.
I lost you.
I had lost my joy and happiness.
I had lost myself and my life.


Du lämnade mig,
du sa att det var bäst så, för oss båda två.
Jag trodde dig inte.
Du sa att jag skulle glömma dig.
Jag trodde dig inte.
Du sa att det skulle bli som om du aldrig existerat.
Jag trodde dig inte.
Du sa att detta skulle bli den sista gången jag såg dig.
Jag trodde dig inte.
Jag ville inte tro dig.
Jag ville inte tro att det var sant.
Men det var det.
Du försvann så fort bort från mig.
Jag väntade.
Men du kom aldrig tillbaka till mig.
Det kändes som om du tagit mitt hjärta,
för jag kunde inte hitta det.
Men ändå fanns det kvar hos mig,
verkande, ihåligt och tomt.
Septembernatten kom med sitt mörker.
På nätterna skrek jag efter dig.
Men du kom aldrig tillbaka till mig.
Mörkret föll över mig, och jag trodde att detta var slutet.
Jag såg dig framför mig.
Jag hörde dig säga det:
"Det kommer att bli som om jag aldrig existerat"
Jag föll ännu djupare ner i mörkret,
jag kunde inte ta mig upp igen.
Jag såg bara mörker.
Jag kunde bara känna verken i hjärtat.
Jag kunde bara höra dig säga:
"Det kommer att bli som om jag aldrig existerat"

Jag hade förlorat.
Jag hade förlorat dig.
Jag hade förlorat min lycka och glädje.
Jag hade förlorat mig själv och mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar